Hujedamej vad längesen det var jag skrev här. Har faktiskt varit skönt med ett långt uppehåll utan stress att blogga. Mycket har hänt sedan dess. Lilla Milo har blivit stor och börjar gå mer och mer och har nu blivit 10 månader. Levi har bytt förskola och trivs bra på nya förskolan med sina nya kompisar. Han har tusentals frågor om livet, kroppen och allt annat mellan himmel och jord. Noel har idag tappat sin första tand efter en skräckblandad kväll med massor av tårar och en del blod så kom tanden ut. Noel älskar att gå i skolan och har lärt sig att läsa med både stora och små bokstäver.

      

 

Jag själv ska äntligen börja studera. Dock blir det inte det som jag från början tänkte. Min tanke från början har alltid varit förskollärare men nu så blir det... *trumvirvel*.. Grundlärare i förskoleklass och åk1-3. Jag längtar så mycket och redan på torsdag är första skoldagen.

Min mammaledighet lider mot sitt slut. Men ser tillbaka på dessa 10 månader med Milo som helt fantastiska. Vi har gått många promenader, varit och lekt på öppna förskolan, sjungit en hel del barnvisor, myst massor och lärt känna massor med nya vänner! :) Hunnit med att att vara delaktig i alla tre barns vardag. Att få se dem utvecklas till alladeles egna individer och hur de förändras under på kort tid är så häftigt att få vara med om.

 

Men tufft har det varit också. Att få ihop livet som trebarnsföräldrar har inte varit det lättaste även om Milo är en fantastiskt liten bebis som följer med oss på allt vi gör. Men med en Milo som far runt och klättrar överallt och började krypa vid 6 månader och nu vid 10 månader tar sina första steg och de blir bara fler och fler. Som jag skrev tidigare så klättrar han överallt, upp på tripp-trapp-stolen som leder upp till köksbordet, i trappan, upp i soffan och sedan upp på soffbordet och som inte nog med det river ut allt som finns i varenda låda här hemma. Däremellan har han två storebrorsor som kräver uppmärksamhet, vill ha hjälp, bråkar med varandra, vill ha svar på frågor och funderingar och bara att få vara själva ibland. Sen har vi ju kvar alla hushållssysslor som servera frukost, lunch och middag, tvätta, städa, diska, plocka upp efter Milo, vara närvarande, pigg, glad, hård och bestämd men ändå rättvis. Ja som ni förstår så har det inte varit en dans på rosor varje dag men som jag älskar min familj och min absolut fantastiska sambo och barnens pappa Jonas som gör allt för oss! 

Hoppas att det kommer lite tätare uppdateringar. Annars så kan ni alltid följa mig på Instagram Mickaann heter jag där.