Tack för alla fina kommentarer och för alla samtal och sms som jag fick. Ni är underbara och jag uppskattar verkligen att ni finns där och vill hjälpa! Ni peppar mig och det behöver jag just nu. Hormonerna som spökar ordentligt och tårar som inte går att hålla tillbaka. Hade glömt hur lätt man har till tårar när man ammar. Jag är otroligt lycklig som har så fin familj, släkt och vänner som bryr sig, vill stötta och hjälpa till. Puss och kram till er alla!

Imorse tog vi en prommenad när vi gick till förskolan. Faktiskt Levis förslag att vi skulle gå istället för att ta bilen. Självklart så gjorde vi det. Sen att han efter drygt 70 m stannar och sätter sig på marken och säger att han har ont i benen och gnäller en stund. Det kan vi skippa i historien. Fick peppa honom till att gå och hitta på lite intressanta samtalsämnnen och att lova att vi skulle gå i hans takt. Som tur är så har vi inte bråttom till förskola och vi behöver inte stressa. Stannade en stund på förskolan med Levi som ville det innan jag och Milo gick hemåt igen. En skön 1 timmes prommenad för att sen komma hem och sätta sig i soffan och äta en lättare lunch medan Milo sover gott i vagnen och lugnet har infunnit sig. Känns skönt efter gårdagen.

Planerna för veckan är ganska öppna. På torsdag blir det Bull-fika med mina fina vänner.