Imorse vaknade Noel redan 06.30. Han gick inte in utan jag fick bära honom sista biten in till våran säng. Så kunde vi ligga och mysa där hela familjen. Planen var att gå upp kl 7.  Upp duscha äta frukost och sedan iväg. Idag var det min tur att lämna Noel på förskolan. Han började redan att vara tjinkig hemma. Han ville väldigt gärna leka i lekparken utanför oss istället för att gå till bilen.

 När vi väl kom fram till förskolan blev han nyfiken och skulle titta vad de andra barnen gjorde. När en av personalen tänkte sätta på honom sina tofflor blev han så arg och helt förtvivlad att han tryckte in sig mot väggen och skrek. Tog sedan tofflorna och gick till mig. Bara Mamma fick sätta på dem. När det var dags för mig att säga hejdå tog jag upp honom och pussade på honom. En av personalen tog honom och sa hejdå mamma! Då brast det igen och han skrek och grinade och var helt förtvivlad.
Vi vinkade i fönstret och inte tror ni han vinkade till mig. han bara skrek och skrek och var Arg för att jag lämnat honom där.

Jag vet ju hur det är med avsked ur en personals synvinkel. Man vet att om en liten stund har barnet förträngt att föräldern har gått och börjar leka och busa med de andra barnen. Nu var det första gången som jag var på den andra sidan, lämna mitt gråtande barn och bara vinka hejdå och gå därifrån...

Det var mycket jobbigare än vad jag trodde. Även fast jag vet hur det fungerar så var det mitt barn som blev ledsen för att jag gick. Det känns i hjärtat att bara gå därifrån... Samtidigt som jag vet att Noel skulle leka och busa efter bara en liten stund efter att jag gått. När jag kom till bilen satt Jonas där och väntade. Tårarna rann nerför mina kinder. Inte för att jag kände mig dum som gick utan av att se honom så ledsen när jag lämnade honom. Jag visste att någon gång skulle han inse att vi faktiskt lämnar honom där, tidigare har det ju gått utan problem. Han har aldrig visat en min. Idag kom denna tunga dag!


När jag kom fram till jobbet så passade jag på att ringa och kolla så att allt var bra! Och ni kan ju gissa vem som busade runt och var precis lika glad som han alltid är! :-) Min lilla Noel såklart!

Just nu är jag inne i en period där det inte krävs mycket för att få mig att gråta. Graviditetshormonerna och alla känslor som spökar!