Noels besök på barnaukten! (hittades bland utkasten)
Publicerat: 2010-06-28 Kl: 22:58:54 | I kategori: NoelI fredags (Nu för 2 veckor sedan då detta inte publicerades som de skulle) efter Tacos-middagen busade Noel i soffan. Jag sa åt honom att han inte fick hoppa i soffan för attt han kunde ramla och göra illa sig. Själv står jag med med händerna fulla med tallrikar som jag skulle duka ut efter middagen när det händer. Precis i sekunden efter som jag sagt nej till hoppandet i soffan, hoppar han och landar med fötterna på soffkudden, får bakåtstuds och faller baklänges med fart och slår i bakhuvudet i soffbordskanten.
Jag ställer så snabbt jag bara kan ner tallrikarna på bordet för att ta upp Noel som skriker värre än någonsin. När jag får upp honom förstår jag varför. På bara några sekunder var hans vita T-shirt täckt av blod på ryggen. Det pulserar ut blod och jag sprang till köket för att spola kallt vatten och få stopp på blodet. Jonas kom inspringande och hjälpte mig. Det tog tid innan de slutade att blöda. Medan jag höll i Noel kände jag hur jag själv började må dåligt. Jonas tog över och jag blev tvungen att sätta mig ner. Jag är absolut inte överkänslig för blod men det här var jobbigt att se. Mådde dåligt och gick därifrån innan jag skulle svimma. Jonas fick stopp på blödningen och satt med en ledsen Noel i famnen på golvet medd en handduk för bakhuvudet som var helt nerblodad. Jacket i bakhuvudet var 1,5cm stort . Vi satte oss ner med Noel hela familjen och bara kramade om honom. Levi blev ledsen och undrade vad som hade hänt.
Ringde till min mamma och berättade snabbt vad som hänt och hon kom över på bara några minuter och kollade till sitt älskade barnbarn. Vi bestämde tillsammans att läget var under kontroll och att vi skulle ha uppsyn över honom om han skulle visa ett avvikande beteende från hans normala. Levi gick vi och nattade eftersom det var dags för de. Noel höll vi vaken ett tag till. Jonas ringde sjukvårdsupplysningen som inte tyckte att vi behövde åka in om inte Noel skulle börja bli illamående och kräkas eller visa andra tecken på att det kunde vara en hjärnskakning. Vi väntade ytterligare en stund. Noel höll sig lugn och visade inga tecken på avvikande beteende.
Det var först när vi bestämde oss för att gå upp och lägga honom som vi bestämde oss. I den stunden hade han hunnit bli så trött och dunkade bak huvudet i Jonas och jacket började blöda massor igen. Snabbt var jag och Noel inne i bilen på väg till barnaukten på Karolinska Sjukhuset. Vi behövde få dem att få stopp på blödningen.
Väl inne gick de fort. Vi fick komma in nästan på en gång. Sjuksköterskan tittade på jacket, tvättade rent mot Noels illvilja. Det gjorde ont. Sköterskan ville inte röra mer utan gick och hämtade en kirurg som fick besluta. Noel var rädd och ville inte att doktorn skulle komma tillbaka. Det gör ont mamma sa han till mig. Kirurgen bestämde att dom skulle låta limma ihop jacket och att det såg fint ut. Det gjorde ont att limma ihop jacket men fort gick de. Noel skrek och skrek och ville inte alls titta på någon annan längre än gömma sig djupt in i filten jag hade runt honom. Vi åkte hemåt, men först stannade vi på Statoil i Järva krog och köpte varsin glass. Han i kassan undrade vad an detta med glass mitt i natten och så fick jag berätta och han instämde i att en glass behövdes.
Det var Noel andra besök på barnaukten i sitt snart 3-åriga liv! Var ska det här sluta!
Jag ställer så snabbt jag bara kan ner tallrikarna på bordet för att ta upp Noel som skriker värre än någonsin. När jag får upp honom förstår jag varför. På bara några sekunder var hans vita T-shirt täckt av blod på ryggen. Det pulserar ut blod och jag sprang till köket för att spola kallt vatten och få stopp på blodet. Jonas kom inspringande och hjälpte mig. Det tog tid innan de slutade att blöda. Medan jag höll i Noel kände jag hur jag själv började må dåligt. Jonas tog över och jag blev tvungen att sätta mig ner. Jag är absolut inte överkänslig för blod men det här var jobbigt att se. Mådde dåligt och gick därifrån innan jag skulle svimma. Jonas fick stopp på blödningen och satt med en ledsen Noel i famnen på golvet medd en handduk för bakhuvudet som var helt nerblodad. Jacket i bakhuvudet var 1,5cm stort . Vi satte oss ner med Noel hela familjen och bara kramade om honom. Levi blev ledsen och undrade vad som hade hänt.
Ringde till min mamma och berättade snabbt vad som hänt och hon kom över på bara några minuter och kollade till sitt älskade barnbarn. Vi bestämde tillsammans att läget var under kontroll och att vi skulle ha uppsyn över honom om han skulle visa ett avvikande beteende från hans normala. Levi gick vi och nattade eftersom det var dags för de. Noel höll vi vaken ett tag till. Jonas ringde sjukvårdsupplysningen som inte tyckte att vi behövde åka in om inte Noel skulle börja bli illamående och kräkas eller visa andra tecken på att det kunde vara en hjärnskakning. Vi väntade ytterligare en stund. Noel höll sig lugn och visade inga tecken på avvikande beteende.
Det var först när vi bestämde oss för att gå upp och lägga honom som vi bestämde oss. I den stunden hade han hunnit bli så trött och dunkade bak huvudet i Jonas och jacket började blöda massor igen. Snabbt var jag och Noel inne i bilen på väg till barnaukten på Karolinska Sjukhuset. Vi behövde få dem att få stopp på blödningen.
Väl inne gick de fort. Vi fick komma in nästan på en gång. Sjuksköterskan tittade på jacket, tvättade rent mot Noels illvilja. Det gjorde ont. Sköterskan ville inte röra mer utan gick och hämtade en kirurg som fick besluta. Noel var rädd och ville inte att doktorn skulle komma tillbaka. Det gör ont mamma sa han till mig. Kirurgen bestämde att dom skulle låta limma ihop jacket och att det såg fint ut. Det gjorde ont att limma ihop jacket men fort gick de. Noel skrek och skrek och ville inte alls titta på någon annan längre än gömma sig djupt in i filten jag hade runt honom. Vi åkte hemåt, men först stannade vi på Statoil i Järva krog och köpte varsin glass. Han i kassan undrade vad an detta med glass mitt i natten och så fick jag berätta och han instämde i att en glass behövdes.
Det var Noel andra besök på barnaukten i sitt snart 3-åriga liv! Var ska det här sluta!
Kommentarer
Trackback
